Söndagar är för mig en vilodag, jag har inget inbokat i almanackan, men det hindrar inte andevärlden från att ta kontakt alla gånger. Dom respekterar visst när jag säger nej, idag är jag ledig. Men tänker jag på en person på andra sidan så - vips - bara så där, så känner jag energierna. Jag tycker det är praktiskt, jag har inte samma saknad som andra kan ha. Visst saknar jag personerna, självklart gör jag det! Jag är lika ledsen och upprörd som så många andra när någon går över till andra sidan. Men jag har en slags tröst i att för mig är dom inte borta, bara på det fysiska planet.

Saken är den, att dom är inte borta för någon annan heller, det är bara det att man inte registrerar intrycken på samma sätt som jag gör. Jag känner direkt en skillnad i mitt energifält, då VET jag att det är någon där. Jag funderar inte på OM, utan mer på VEM...

En nära vän gick bort för mig nyligen, jag tänker på honom ofta. Jag kan då höra honom skratta och säga åt mig att resa på mig, ta det inte så allvarligt. Jag hör hans röst tydligt, jag kan känna en varm kram ibland när det är som tyngst.

Jag skulle kunna säga att det är min fantasi, men jag VET att det inte är det alla gånger.

Så som jag brukar säga till mina klienter som får kontakt med sina nära och kära på andra sidan. Skulle jag fantisera allting som kommer upp så måste jag ha en väldigt bra fantasi som alltid lyckas pricka in de kännetecken som stämmer in på deras anhöriga, och budskapen som är träffsäkra om vart dom befinner sig i livet just nu.

Alla håller med mig om att allting kan inte vara fantasi, även om många klienter har svårt att förstå att man kan kommunicera med de döda...

Kram på er

Mitt första inlägg.
Min chans att få sätta ord på mina känslor.
Välkommen hit,

Crea Diem!